Inte bara kantigt

I dag grävde vi fram borrmaskinen (ja, den tas tydligen ut från skåpet sisådär med ett års mellanrum :D) för att fixa en tarzangunga på terassen åt sonen. Och när borren nu en gång var framtagen och laddad, passade jag på med lite annat fix på samma gång. T.ex. den vita klockan i arbetsrummet kom äntligen upp på väggen. Att greja med de runda föremålen fick mig att tänka på att det i regel nog är ganska kantigt i formspråket hos oss. Men lite undantag finns.

Tänään kaivettiin kaapin kätköistä porakone esiin, kun laitettiin pojalle tarzankeinu terassille. Ja samalla kun pora kerrankin oli käsillä ja ladattuna, piti vähän fiksailla muutakin, esim. työhuoneen kello pääsi vihdoin seinälle. Eipä sitä olekaan kuin vuosi odoteltu. :D Tuli samalla mieleen noiden pyöreiden esineiden kanssa hommaillessa, että tällaiset ei-kantikkaat jutut edustaa meidän kodissa vähän harvinaisempaa muotokieltä.